Livet på Luossa

Inget är sig likt, eller jo... hundarna är väl ungefär som de var innan :) Molgan har kommit på att världen inte slutar vid vårt staket, så han tar sig friheten att hälsa på alla som går utanför. Johan har satt upp en löplina som tillfällig lösning...






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0