Två förvirrade själar = äkta vänskap?
Jag var förbi Sirpa i måndags. Vi skulle kolla en film (flyga drake) eftersom vi båda nyligen läst boken med samma titel.
Vid sjutiden snurrade jag iväg till OK och hyrde filmen, åkte sen hem till Sirpa (som stod i köket och hackade frukt till vår fruktsallad).
Vi parkerade oss vid tv:n och skulle starta denna filmkväll när Sirpa plötsligt kommer på att deras DVD är trasig. "Jaha!". Vi funderar en stund och sen kommer Sirpa på att hon kan springa ner till grannen och låna deras. Sagt och gjort, efter en liten stund håller kopplar vi bort den trasiga DVD:n för att installera den nya. När allt är på plats utropar Sirpa: "men den här ser ju precis likadan ut som våran, och den har inte heller den där luckan?!"
Vi hade helt enkelt kopplat bort deras trasiga DVD och sen kopplat tillbaka den... suck...
Efter ytterligare en kvarts tekniskt okunnande satt i alla fall den hela DVD:n på plats och vi slängde i skivan. Den startade inte... suck...
Skam den som ger sig!
Efter ett försök till startade skivan och vi kunde äntligen kolla filmen, inte klockan 7 som vi tänkt, utan 45 minuter senare.
Filmen var lång, men ändå ganska bra. Vi var dock eniga om att någon som inte läst boken antagligen har svårt att förstå sig på innehållet, men som tur var hade vi ju läst den :)
Det finns ett slut på allt
Mamma myser i höstsolen, inte så länge kvar av den soliga tiden
Pappa tvättar bilen med slangvattnet, för sista gången i år.
Optimisten med sin skoter.
Två förvirrade själar = äkta kärlek
Min kära make bestämde sig i lördags för att han ville starta skotern. "jaha?!" tänkte jag, men eftersom jag är så älskvärd och kärleksfull beslutade jag mig för att stötta hans beslut. Vi packade våra prylar för en dag i stugan. Johan köpte med lite grejjer till skotern så att han skulle kunna fixa det som behövdes fixas inför skoterperioden (Johan är den eviga optimisten som tror att snön kommer när som helst).
Väl framme i stugan upptäckte han till sin förtvivlan att han glömt nyckeln till skotern... "%&/(#/"&/"&/!/!&!&//(#/" svor vi när vi insåg att våran resa varit förgäves (speciellt för Johan).
Det beslutades att Johan skulle ta bilen och åka till stan. När han ändå hämtade nyckeln var tanken att han skulle ta med övernattningsgrejjer så vi kunde sova i stugan. När han hade åkt satte jag mig och pluggade, men kände nästan direkt ett obehag, "tog han med sig hemnyckeln?!" Jag försökte ringa honom men fick inget svar.
Efter ca 30 minuter (bilfärden från stugan - hem) ringer Johan från sin mamma och säger att han glömt hemnyckeln. "Vad gör vi nu?"
Som tur var skulle stuggrannen precis till stan så jag kunde åka med de. Sen i stan mötte Johan mig på konsum och vi kunde ÄNTLIGEN åka och hämta alla nycklar och mobiltelefoner och åka till stugan. :D
Allt slutade lyckligt och vi hade en jättetrevlig helg. Men nog är vi förvirrade alltid.
Molgans instruktioner över hur man fångar en pinne
Molgans loves pinnar :D
en tripp till Luleå
"Vad shoppade ni då?" frågar ni.. ja egentligen kan man ju undra varför ni ska veta det men här följer..
kläder och åter kläder
produkter från lush
prylar på biltema
prylar från coop
:)
Det blev i alla fall en helmysig dag, hösten lyste med sina sprakande färger hela vägen. Sista biten (när jag körde) var det mörkt som 17 och svårt att se vägens bredd. Men nu är vi hemma igen, vid liv och några slantar fattigare.
Hundpromenad i höstens tecken
Lindmarks nattliga liv.
Vi tog en sväng med bilen till Stenbacken i söndagskväll, det är vår form av nattliv. Som vanligt togs kameran med och passade på att snappa upp några bilder.
Grattis mamma på födelsedagen
Mammsen fyllde år i går (söndag) och det firade vi hemma hos mig och Johan med smörgåstårta a la Mari. Mumsig med räkor och lax.
Inte mycket till bildbevis direkt :)
Nu fick jag äntligen in bilderna på örnen. Men som ni ser... eller ja, jag hoppas att ni ser, är det inte så lätt att se. Det man kan urskilja som en svart fläck på himlen är altså denna flygande fågel.
Örngott eller marknadssnacks?
Den tog inte Alfons, men jag han ta... inte den, men iaf några mindre lyckade foton :)
Nu fungerar de inte att lägga in, förstår inte riktigt varför. Gör ett nytt försök senare. Det finns faktiskt bildbevis!! jag lovar!!
Förutom allt örngott i himlen fick vi mumsa i oss marknadsmunkar i helgen. ja, det har varit marknad, men det vet ni ju säkert redan?.
Precis som vanligt, septemberlördag.
Springa fortare än alla andra som rör sig i närheten, det är Molgans motto
Filosofera på trappen, det är Alfons...
Mysigt med kli
Snälla matte, kasta bollen nu, snälla snälla snälla!
Wiiiihooooo!!!
Jiiiihaaaaa!!!
Wooooohooooooo!!!
Sånt gör hundarna hela dagarna. Jag vet inte riktigt hur vi ska klara av att hålla samma aktiveringsnivå under vintern när staketet är under snödrivorna och hundarna har alla chanser i världen att rymma.
Johans resa
Så här ser det ut i den södra delen av fjällvärlden. Nu är resan avslutad och en bearbetningsprocess är startad.
en dag med skoljobb.. en border collies berättelse
Steg 1) matte sätter sig vid datorn... hon hamrar med fingrarna mot det plastiga underlaget, det låter ungefär som att någon försöker gnaga sig genom en glasskiva.
Steg 2) matte ser trött ut. Undra om jag ska börja kasta mina leksaker på henne så att hon förstår att ge mig uppgifter i stället. Skärmen stängs av! Nu nu! Nu blir det snart lek!!!
Steg 3) Matte kliver upp från stolen och flänger omkring med Alfons och mig! Äntligen är hon färdig med dagens skolarbete!!
grönt på bruks
Vi är allihopa, matte, husse, alfons och molgan riktigt gröna på bruksplan i kiruna, eller ja.. på speciellt utsatta träningsplaner över huvudtaget i världen. Enda träningen vi genomfört tidigare har varit i skogen eller på nån parkering/fotbollsplan.
I går var vi (mari och hundarna) för andra gången på Kiruna brukshundsklubbs plan och tränade. Det började med att vi mötte någon som helt enkelt verkade vara på fel ställe. Tanken är väl ändå att om man nu ska vara tjurig och omoralisk nog att träna där utan att vara medlem (OBS: Vi är medlem!) så ska man väl ändå följa de regler som råder på plats?
Jag blev ganska chockad när jag nästan snubblade omkring på hundskit på plan, trampade i en färsk märla och den var inte tillverkad av oss. I mitt blåögda sinne tänker jag att bajsen hamnat där av ren olycka och att ansvarig hundägare inte lagt märke till sin hunds nöderi.
Träningen blev inte direkt vad vi hade tänkt oss. Vår inspirationskälla och guru Carina var inte på plats, i stället fanns ett annat gäng hundar med ägare där som vi kunde "se och lära" ifrån. Alfons fick träna att lyssna på matte trots alla andra hundar, vilket fungerade sådär. Så länge hundarna satt still var det inget problem alls (positiv överraskning) men så fort de tittade på oss eller rörde sig blev han genast mer intresserad av de. Han ska få följa med några gånger dit bara för att få just den här sortens träning.
Molgan tränade på lite allt möjligt, men varken han eller jag (mest jag) kunde hitta den där riktiga motivationen och det kändes konstlat på nått sätt. När vi var åter hemma, efter ca 90 minuters träning, fick vi tag på vår guru och nu ska matte lägga upp träningen på ett helt annat sätt, tack Carina!!
MesMari och AnnaKastarSigFrånHögaHöjder
Anna är en sån som åker till Nya Zeeland för att studera i ett par månader, medans jag är en sån som tycker att det är asjobbigt att Johan är bortrest en vecka!
Anna är en sån som i Nya Zeeland ser till att testa alla läskiga saker som finns (fallskärmshoppning, forsränning, bungy jump mm), när jag är en sån som är helt säker på att planet kommer störta direkt de släpper in passagerare till gaten och hellst inte ens klättrar upp på taket när Johan och pappa byter plåt.
Anna springer och springer och springer och tränar och tränar och är en riktig atlet. Jag är en soffpotatis!
Det kan ju låta som (ser jag nu när jag läser det jag skrivit) att jag har betydligt mer att lära av Anna, än vad hon har att lära av mig, men i min soffpotatisvärld med fruktansvärda rädslor för det mesta, finns även en del kunskap att hämta. Till exempel var Anna imponerad av den fantastiska frukosten jag tillagade, bestående av hembakat nyttigt fullkornsbröd, bovetegröt med solroskärnor och frukt.
Vad kan vi då dra för slutsatser av detta babbel, jo att alla besitter vi olika egenskaper som alla är av värde (och det finns absolut ingen anledning att värdera vilket som är mest värdefullt). Jag tror att alldeles för få människor tänker på det, att det är helt ok att vara olika. Hur kul hade det varit om alla var precis lika (jaja... ni har hört den förut), då hade man inte haft nånting att jämföra med, nånting att lära sig av eller ens nånting att förundras över.
Så nu Anna är det bara att du sätter dig på din äventyrssadel igen och rider ut i den farliga världen, den som jag inte ens vårar uttala (jag gör ett försök..... arbetslivet).
pawsomebloggen är borta
kamera på semester och musen strejkar
Kameran har Johan tagit med sig på resan, den ska upptäcka nya delar av världen. Hoppas bara att han kommer ihåg att fota!
Skolan har sparkat igång med stormsteg så den mesta tiden vid datorn kommer jag lägga på pluggande. Just nu läser vi om styrsystemen i skolans värld, riktigt intressant och tankeväckande. Bara några månader kvar tills jag är färdigutbildad förskollärare och då får mig en till identitet.
Från att varit: vän, dotter, syster, matte, kirunabo och fru blir jag även lärare :)
