Två förvirrade själar = äkta kärlek

Min kära make bestämde sig i lördags för att han ville starta skotern. "jaha?!" tänkte jag, men eftersom jag är så älskvärd och kärleksfull beslutade jag mig för att stötta hans beslut. Vi packade våra prylar för en dag i stugan. Johan köpte med lite grejjer till skotern så att han skulle kunna fixa det som behövdes fixas inför skoterperioden (Johan är den eviga optimisten som tror att snön kommer när som helst).
Väl framme i stugan upptäckte han till sin förtvivlan att han glömt nyckeln till skotern... "%&/(#/"&/"&/!/!&!&//(#/" svor vi när vi insåg att våran resa varit förgäves (speciellt för Johan).
Det beslutades att Johan skulle ta bilen och åka till stan. När han ändå hämtade nyckeln var tanken att han skulle ta med övernattningsgrejjer så vi kunde sova i stugan. När han hade åkt satte jag mig och pluggade, men kände nästan direkt ett obehag, "tog han med sig hemnyckeln?!" Jag försökte ringa honom men fick inget svar.
Efter ca 30 minuter (bilfärden från stugan - hem) ringer Johan från sin mamma och säger att han glömt hemnyckeln. "Vad gör vi nu?"
Som tur var skulle stuggrannen precis till stan så jag kunde åka med de. Sen i stan mötte Johan mig på konsum och vi kunde ÄNTLIGEN åka och hämta alla nycklar och mobiltelefoner och åka till stugan. :D
Allt slutade lyckligt och vi hade en jättetrevlig helg. Men nog är vi förvirrade alltid.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0